REPLIK
… på ”Hyrorna höjs enligt marknadens logik”, VLT den 30 juli.
Signaturen HL envisas med sitt mantra om ifall hyrorna släpps fria skulle hyrorna skena. Trots att jag försökt förklara att fri hyressättning på sikt skulle bidra till att jämna ut glappet mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden. Efter 80 år av hyresreglering i olika modeller och lappverk kan man väl konstatera att detta inte har gynnat konsumenterna.
Regleringar och subventioner i olika former för bostadsmarknaden har tvärtom lett till en jojoeffekt där det ibland har varit överskott på lägenheter och andra perioder har efterfrågan varit högre än tillgången. Att orter med mer eller mindre än 30000 invånare skulle vara någon gräns för om det generellt råder överskott, brist eller balans på bostadsmarknaden, känner jag inte till, utan där handlar det nog mera om hur arbetsmarknaden och pendlingsförhållandena ser ut på orten ifråga.
Icke att förglömma i det här sammanhanget är att det finns ett samband mellan hyror och kostnader för att bygga, förvalta och underhålla bostadshus. HL, samt många politiker, använder begreppet rimliga hyror. Vad är rimliga hyror kan man undra, vem ska avgöra vad som är rimligt eller ej? Ska vi också ha någon form av rimlighetskontroll över kostnader för sådant som byggnation, underhåll, energi och skatter? Enligt min uppfattning är rimlig hyra den hyra som någon är villig att betala för en lägenhet i en viss storlek, utförande och läge. Att tredje persons uppfattning ska vara överordnad de två berörda parterna i ett hyresförhållande anser jag vara synnerligen omodernt och ineffektivt.
I min värld skulle hyrorna vara anpassade efter marknadens krafter precis som alla andra nödvändiga varor och tjänster som vi människor behöver för vår tillvaro och existens.
Praktiskt skulle en avreglering ske med ansvarsfulla övergångsbestämmelser för befintliga hyreskontrakt så inte obalansen i tillgång och efterfrågan på vissa marknader tvingar människor att flytta av ekonomiska skäl.
Med en fri hyresmarknad skulle bostadsbyggare och exploatörer efterhand se till att marknadens efterfrågan tillgodoses och att det därför inte uppstår den obalans mellan tillgång och efterfrågan vi har i dag på många ställen. Ett tydligt bevis på det kan man se i hur marknadens behov av verksamhetslokaler tillgodoses i olika lägen och prisnivåer. Jag ser inget hinder för att en fri bostadshyresmarknad skulle fungera på samma sätt. Här fungerar fri prissättning och konkurrens till kundernas bästa.
På en avreglerad hyresmarknad kan hyresvärd och hyresgäst inte bara fritt avtala om hyrans storlek utan också komma överens om vem som gör vad ifråga om underhåll och eventuella standardanpassningar i lägenheten och att man avtalar om hur länge den reella hyran ska gälla, det vill säga att hyrans storlek sätts över en längre tid men att den värdesäkras genom omräkning med någon form av index. Med ett sånt avtal får både hyresvärd och hyresgäst en rimlig kontroll över intäkter respektive kostnader under den aktuella avtalstiden.
Jag hoppas jag har varit tydlig nog i min beskrivning som inte är något inövat mantra som HL påstår, utan bygger på sakliga bedömningar och lång erfarenhet från bostadsmarknaden.
Hans Johnson