I en debattartikel i VLT (publicerad 29 april) går jag in med kommentarer på hyresgästföreningens politiska upprop om boorättvisorna!
Ordförande för Hyresgästföreningen Region Aros Gävle, Hans Eklund, drar en lans för den egna organisationens försörjning och inflytande över en tredjedel av landets bostäder, dvs hyreslägenheterna. Nu finns det dock andra sanningar att berätta om än den hyresgäströrelsen förmedlar i sin artikel. Innan jag räknar upp faktorer som talar för andra lösningar på låsningar i bostadspolitiken vill jag tala om att vi är överens om en sak, nämligen de skattemässiga orättvisorna mellan dem som bor i hyresrätt och de som bor i villor och bostadsrättslägenheter. Det handlar främst om den skattemässiga orättvisan om avdragsrätt för kapitalkostnaderna för boendet trots att dessa kostnader i någon form drabbar alla boendeformer. En stor del av hyran utgör ju kostnader för kapitalet som är bundet i lägenheten.
Hyresgäströrelsen och en del politiska partier menar att den rådande hyresregleringen, med anor från andra världskrigets tid, är garant för en god tillgång på bostäder till rimliga hyror i trygga miljöer. Jo, jag tackar – hur ser verkligheten ut?
Hyresregleringen och den paniska förskräckelsen för marknadshyra har skapat en stor del av problemen på dagens bostadsmarknad. De flesta utredningar och forskningsrapporter pekar på att just hyresregleringen och det kollektiva hyresförhandlingssystemet tillsammans med olika statliga subventioner har drivit byggkostnader och hindrat en naturlig utveckling av bostäder i takt med efterfrågan.
Vid en enkel jämförelse med den fria lokalhyresmarknaden kan man konstatera att det aldrig varit brist på lokaler, utan fastighetsmarknaden har sett till att det alltid funnits lokaler av olika kvalitet, pris och läge att hyra för hugade spekulanter. Det beror naturligtvis på att det inte funnits några fasoner där kollektiva system sätter sig över det naturliga förhållandet att säljare och köpares överenskommelser gäller. Marknadens värderingar gäller också på 70% av bostadsmarknaden, så varför skulle inte det fungera på hyresmarknaden utan vetorätt för en intresseorganisation som representerar en minoritet av konsumenterna av hyreslägenheter i landet?
Tvärtemot hyresgäströrelsen intentioner menar jag att en fri hyresmarknad skulle stimulera produktionen av bostäder utifrån kundernas önskemål och behov utan inblandning av en regid lagstiftning och kollektiva tankegångar!