I en debattartikel i dagens SVD diskuterar professor Magnus Hagevi riskerna med trovärdigheten i det svenska valsystemet. Att valsedlar och oreda i vallokaler är ett indirekt hot mot demokratin är naturligtvis rätt, men i vilken omfattning förekommer det? Att fråga drygt 1300 personers upplevelse om valet till riksdagen skett korrekt verkar faktiskt lite tunt även om det bygger på vetenskapliga grunder.
På ovetenskapliga grunder vill jag påstå att det är andra faktorer som mera påverkar trovärdigheten för demokratin och det parlamentariska systemet. Det viktigaste är nog politikernas oförmåga att använda sanningsenlig retorik i kommunikationen med väljare och i debatter med sina meningsmotståndare. Retoriken är tillrättalagd för att i varje läge locka ett visst segment av presumtiva väljare istället för att berätta hur man ämnar agera i de olika sakfrågorna.
Nästa fråga som inverkar menligt på det demokratiska förtroendet hos oss väljare är de oförutsägbara allianser som knyts mellan olika partier efter ett val där syftet endast är att få plats i den styrande majoriteten. Här säljs värderingar och olika ideal ut, tvärt emot vad som kommunicerats med väljarna i den politiska debatten. Resultatet av sådana märkliga band har vi sett tydliga exempel på efter det senaste valet när ett parti i marginalen fått igenom det ena märkliga kravet efter det andra trots att de bara representerar en ytterst liten väljargrupp.
det är inom dessa områden som jag tror att vi måste reparera förtroendet för såväl partipolitiken som demokratin.