Från VLT.se den 9 januari 2022

Jag är partipolitiskt obunden och har inga politiska erfarenheter för egen del, tar dock med stort intresse del av vad som förmedlas i media och tycker politiken blivit ett märkligt spel.
Mest handlar det om tämligen billiga monologer av olika partiföreträdare som sällan svarar rakt på journalisters, debattledares eller motståndares frågor. Politiker i ledande positioner är aldrig benägna att erkänna en felbedömning utan alla negativa faktorer beror på de politiska motståndarna och allt som gått bra är den egna förtjänsten. Egentligen ett ganska patetiskt och tarvligt skådespel som inte borde göra intryck på oss normalbegåvade väljare.
Nej, jag tror att vi är många som vill se en politik där våra folkvalda företrädare hanterar väljarnas gemensamma intressen på ett mera seriöst sätt. Att man lyssnar in de stora väljargruppernas viljeyttringar och inte beter sig som man gjort i migrations- och asylfrågorna. Där har den etablerade politiken lämnat öppet mål för ett missnöjesparti som nu är det tredje största riksdagspartiet.
Tittar vi i backspegeln var det nog på samma sätt när Miljöpartiet växte fram eftersom den etablerade politiken inte tog miljöfrågorna på tillräckligt stort allvar. Vi har också skådat den innevarande mandatperiodens olika cirkusuppträdanden med villkorade överenskommelser och avsättande och tillsättande av i stort sätt samma regeringar i flera omgångar. Det har inte varit för landets bästa utan varit partipolitiska kotterier som har kostat landet och oss väljare massor av resurser.
Nu har vi ett antal politiska dilemman som berör oss alla på ett högst påtagligt sätt. Det är vårt demokrati- och välfärdssystem som delvis spruckit i sömmarna. Kriminaliteten leder till att polis och rättsväsendet går på knäna eftersom de inte är dimensionerade efter den belastning som den nu utsätts för. Det är flera segment inom vården som inte heller klarar sina uppdrag utan att patienter far illa och blir utsatta för prioriteringar som maktlösa medarbetare tvingas göra av olika skäl.
Det är också våra pensioner som halkat efter i utvecklingen både i jämförelse med köpkraften i övriga samhället men också i förhållande till motsvarande utveckling av pensionerna i våra grannländer. Listan kan göras längre, det gäller nödvändigt underhåll och investeringar i infrastruktur samt åtgärder som ger oss fungerande och hållbar kollektivtrafik till exempel.
De vi delar med vår omvärld är klimatfrågorna samt pandemin, men också det säkerhetspolitiska läget i världen. Tidigare kommunistländer som fortfarande leds under diktatoriska former hotar freden både globalt och i vår närhet, en omständighet som måste hanteras tillsammans med de övriga demokratiska länderna i världssamfundet.
Alla de här viktiga frågorna ska hanteras av våra politiker. Det låter sig inte göras med små egensinniga partipolitiska intressen med ultimativa villkor för sin delaktighet utan det här måste skötas med en samlad kraft av företrädare och kompetens som representerar de stora väljargrupperna.
Med andra ord ska vi väljare först och främst rösta med eftertanke när vi går till valurnorna den 11 september. Vi ska sen kräva att de valda riksdagsledamöterna tar ett tvärpolitiskt ansvar och skapar en parlamentarisk majoritet som tar ett samlat grepp för att i seriösa samtal hitta kompromisser som löser upp gamla låsningar och tar vårt lands utveckling framåt för väljarnas bästa. Det är alltså inte den egna eller partiets maktposition som är viktigast utan det är landets och medborgarnas väl som måste vara i fokus.
Hans Johnson